Min strategi efter att ha cyklat mtb en gång innan i år var att köra på så det ryker från start och se hur det går.
Första delen av banan är sten, grus och bredare stigar. Det gick fort från start och pulsen låg stadigt över mjölksyratröskeln och lungorna fick göra det dem är bäst på:-) ANDAS!
Ganska snabbt blev jag omkörd av min grymma fru Anna Persdotter (slutade 1:a i Sverige) och fantastiska Stefan Klingsbo och min första känsla var ilska som sen gick över i stolthet och insiktsfull kontemplation och slutsatsen att om jag ska kunna cykla lika fort som de så måste jag också TRRRRRRÄÄÄÄÄÄÄÄNAAAAA!!!
Hur som helst så går det riktigt fort och Roland (Ica Stig) Hedlund nådde en maxhastighet av nästan 60km/h och det är riktigt fort i skogen! En del sköna rakstäckor fanns det också och där kände jag mig stark och kunde köra om de som körde om mig uppför. Uppförsbackarna var absolut inga problem konditionsmässigt men mjölksyratåligheten och därmed kraftutväxlingen minskade drastiskt efter ca 45s. arbete och då fick jag slå av på takten och återhämtade mig snabbt i utförsbackarna och raksträckorna.
Nästa år blir det mer fokus på styrka och intervaller samt mer mtb i skogen.
Skillnaden mellan mtb och landsväg är slående. Landsväg kan kännas behaglig och riktigt mysigt att träna och tävla i medan mtb suger musten ur HELA kroppen i och med att man hela tiden jobbar med överkroppen också!
Nu ska jag följa efter Anna!
