Jag erkänner! Jag är LAT och det är fördjävligt att erkänna det...! När det kommer till att jobba med klienter/patienter, hålla föredrag, leda träningspass så är jag INTE lat. Men saker som städning, tvätta, gå med barnen till skola och dagis med mera är mina brister. I morse hade Anna bilen vilket medförde att jag blev TVUNGEN:-( att GÅ till dagis och skola med barnen (det händer titt som tätt ändå;-). Det tar sin lilla tid på morgonen att först få upp barnen och fixa morgonrutinerna och sedan promenera till Gredelbyskolan sen till Tallbackens förskola och det tar ca 50min. För att hinna i tid till min första patient så måste allt fungera friktionsfritt och utan fnurror:-) Vilket det alltid gör..............NOT!
Idag gick det i alla fall väldigt bra och poängen är att när man/jag gör något som känns obekvämt så känns det ofta helt fantastiskt efteråt vilket det gjorde idag.
Jag tror att om jag är lite mer obekväm så får jag ett bekvämare liv med med mening och glädje!
Synd bara att jag är så LAT!
