Reflektioner...

10 juli onsdag 2013
Drvenik Veliki

Idag åkte jag till Kroatien på min och Annas 10 årsdag som förlovade. Det kom ganska plötsligt då det var nästan 1000kr skillnad i pris bara dagarna efter. Jag har känt att jag hár behövt komma iväg för att hämta kraft och den här lilla ön i den Kroatiska arkipelagen är fantastisk för mig på så sätt.
Mina funderingar under dagen har handlar om i fall att en sådan här resa bort från familjen är egoistisk eller altruistisk? Jag tror på det senare...
 I och med att jag tar mig tid till reflektion och medveten närvaro så skapas mer utrymme för livet att ta plats i mitt medvetande.

Min resa idag började med att jag tog flyget till Vantaa i Helsingfors och landade där vid 10.30, nästa fight ner till Split (eller Trogir som faktiskt ligger närmare) gick planenligt klockan 16.30 vilket i sin tur innebar en massa promenerande och funderande på ett väldigt otvunget sätt...
Mina reflektioner under dagen har handlat om tid och eftertanke... Hur mycket tid till eftertanke ger vi verkligen oss själva? Hur mycket lyssnar vi till vad det egentligen är vi vill känna och uppleva i livet? Gör pengar (eller strävan efter pengar) oss lyckliga? Är det kanske de där små sakerna i livet som egentligen gör oss lyckliga?

Jag såg en film idag som jag starkt kan rekommendera som hetare "I am" och där tog det så här. (På ett ungefär:)

Vår strävan efter lycka handlar om konsumtion! Dvs ju mer saker vi har desto större mått på vår lycka ( alla vet att detta inte är sant men det existerar ändå!).

Men tänk dig en situation där du befinner dig i vildmarken (skogen) och regnet öser ner, du är genomblöt, fryser och är hungrig, dessutom har du inte kunnat sova ordentligt på länge. Plötsligt så kommer du till en stuga där det brinner i öppna spisen, du välkomnas med ett leende, du blir bjuden på mat och får krypa ner i en skön, ren och nybäddad säng och det enda du hör är knastret från den varma sköna elden till lågornas sken...

Då kan många säga att man skulle känna sig lycklig OCH det intressanta är att det inte är en enda pryl eller sak som skapar detta utan det är känslan av gemenskap, empati och känslan av att få var del av någonting som skapar det...

Det känns fantastiskt att vara här nu i alla fall på denna UNIKA plats på jorden!
På fredag morgon åker jag och pappa ut och fiskar Canj (ca 80m djup) och det ska bli riktigt mysigt:-) Hoppas mina barn vill göra något liknande med mig när jag är 67år!